Möjligheten att stagnera ekonomisk tillväxt, den demografiska "ungdomsutbuktningen" med begränsade sysselsättningsmöjligheter och utestängning och marginalisering av utsatta grupper utgör alla drivkrafter för potentiell instabilitet och våld.

Östtimor utropade sin självständighet den 20 maj 2002. Därmed avvecklades den FN-administration som sedan september 1999 styrt landet. I samband med omröstningen 1999 om territoriets framtida status fördrevs hundratusentals människor och stora delar av infrastrukturen förstördes.

Oroligheter och politisk instabilitet 2007-2008 ledde till att FN:s fredsbevarande styrkor återvände till Östtimor. Landet har sedan dess gradvis stabiliserats och FN:s fredsbevarande mandat avslutades 2012.

Under 2017 och 2018 har flera val hållits i Östtimor. Valen har genomförts utan nämnvärda incidenter. Svenskar i Östtimor bör dock fortsatt iaktta vaksamhet i samband med val och undvika politiska möten och större folksamlingar.

Efter maktskiftet sommaren 2020 upplevde Östtimor en politiskt lugnare period. Det tidigare mönstret med ständigt stoppade statsbudgetar och försenade utbetalningar av statliga medel tycktes vara brutet. Motsättningarna mellan de politiska lägren finns dock kvar.

Offentliga sammankomster har förbjudits i mars 2020, när regeringen utlyste Covid-19 undantagstillstånd. Undantagstillståndet tog slut i november 2021, men restriktioner av offentliga sammankomster förblev.

Människor ha möjlighet att resa i stort sett fritt, även om landets externa gränser stängdes under 2020 och 2021 på grund av Covid-19 pandemin. Människohandel förblir stort problem. Även om Lagen Förebygga och Bekämpa Människohandel har blivit bevilja under 2017 har utredningar  drastiskt minska tunder de senaste åren.

Systemet med allmänna försvarsadvokater fungerar främst i Dili. Vidare finns undersökningar som pekar på att allmänna försvarare oftast företräder klienter i högnivåfall d.v.s. högt uppsatta tjänstemän och politiker anklagade för korruption eller bedrägeri.