Irak har inte tillträtt 1980 års Haagkonvention och är ej bunden till denna. I stället reglerar Iraks nationella lagstiftning om och under vilka förutsättningar ett återförande kan ske.

Eftersom konventionen inte gäller i Irak finns heller inte någon centralmyndighet för den här typen av ärenden. UD har alltså inte någon naturlig motpart att samarbeta med i Irak. Detta gör att UD:s möjligheter att agera i dessa ärenden är mycket mer begränsade än i ärenden i länder där konventionen gäller.

UD:s möjligheter att hjälpa till är då beroende av om den bortförande föräldern, och/eller i viss mån de irakiska myndigheterna, är villiga att samarbeta.

Det snabbaste och smidigaste sättet att få tillbaka ett bortfört eller kvarhållet barn är att försöka få den bortförande föräldern att frivilligt återföra barnet. Om det inte lyckas kan det enda återstående alternativet vara att inleda en process i Irak om att få vårdnad eller umgänge med barnet enligt irakisk lag.

I den här typen av ärenden samarbetar UD med Sveriges ambassad. Det kan till exempel bli aktuellt för ambassaden att försöka lokalisera barnet, kontakta den bortförande föräldern och undersöka möjligheterna till ett frivilligt återförande samt ge förslag på lokala advokater i det land där barnet befinner sig.

Sverige kan dock inte påverka andra länders rättssystem eller domstolsprocesser, lika lite som andra länder kan påverka domstolsprocesser i Sverige. Varken UD eller ambassaden kan heller agera i strid med Iraks nationella lagstiftning för att återföra ett barn, ingripa rättsligt i enskilda ärenden, agera ombud eller betala advokatkostnader.