Ukraina, ett fantastiskt land som jag har besökt många gånger under mina år som Östeuropachef på Sida. Ukraina, idag ett land i kamp mot ryska invasionsstyrkor i kamp för sin frihet, sin självständighet och sin demokrati.
Vi vaknade upp, alla, till en ny verklighet den 24 februari. Det finns ett före och ett efter. Före när vi fortfarande hoppades att de ryska hoten skulle kunna avvärjas. Och nu, detta efter. Med fasansfulla bilder på sönderbombade bostadshus, hjärtslitande scener från avsked på järnvägsstationer. Hundratusentals flyktingar. Siffror på döda och skadade, som vittnar om ett lidande bortom det som riktigt går att ta in.
Som statsminister Magdalena Andersson har uttryckt det: Rysslands väpnade angrepp mot Ukraina är oprovocerat, olagligt och oförsvarligt. Många av er har säkert redan sett eller läst hennes tal från i tisdags – annars hittar ni det här: Statsminister Magdalena Anderssons tal med anledning av Rysslands väpnade angrepp på Ukraina - Regeringen.se
Kriget påverkar förstås också vår ambassad i hög grad. Turkiet har en viktig roll på många sätt, redan till följd av sitt geografiska läge med kontroll över Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna, där sjötrafiken regleras av den s.k. Montreuxkonventionen från 1936 med särskilda regler för krigförande stater. Vi följer och rapporterar, i nära samverkan med våra kolleger inom EU. Den enighet vi har sett de här dagarna inom EU – och i samspelet med USA och övriga NATO-länder – är förstås oerhört betydelsefull.
Och under ett par veckor i februari lånade vi ut min ställföreträdare, Louise Morsing, till ambassaden i Kiev, där hon tidigare hade tjänstgjort.
Ambassaden kommer att fortsätta kommunicera så effektivt som vi bara kan på sociala medier om åtgärder och ställningstaganden från svensk sida. Sverige ger ett omfattande stöd till Ukraina, vi gör det själva och genom EU. Det handlar om humanitärt bistånd, om stöd till Ukrainas väpnade styrkor. Och om unikt kraftfulla sanktioner mot de ansvariga i Ryssland och Belarus.
Sedan jag skrev mitt förra månadsbrev har vi fått ägna en del uppmärksamhet åt den internationella desinformationskampanjen mot den svenska socialtjänsten. Som en del av er kanske har noterat lade vi ut information på vår hemsida och våra sociala medier: Desinformation i sociala medier - Sweden Abroad. Och det har vi förstås beredskap för att göra igen om det skulle behövas framöver.
Jag nämnde i februari-brevet att vi hade en del externa evenemang planerade. Två sådana har haft fokus på könsbaserat våld – en insats för etablerande av sex centra, pilotprojekt, för juridiskt stöd till misshandlade kvinnor. Och en annan för utbildning av personal inom rättsväsendet. Den ena via FN-organet UNDP, och den andra via UN Women. Det kändes väldigt inspirerande att delta, inte bara för att då kunna föra fram Sveriges syn på jämställdhetsfrågan och Istanbul-konventionen utan också för att träffa människor som är engagerade i det praktiska arbetet, bl.a. inom de turkiska advokatsamfunden.
I månadsskiftet kunde min fru Karin och jag också delta i en gemensam EU-resa till Bursa, länge planerad och nu äntligen möjlig att genomföra. Oerhört intressant, särskilt att få en bild av bilindustrin på plats och hur den påverkas bl.a. av EU:s s.k. Green deal. Vilket är väldigt mycket. En tydlig illustration till hur mycket det betyder när vi i EU tillsammans engagerar oss – i det här fallet för miljö, klimat och biologisk mångfald – och sätter standarder som blir vägledande också för länder som Turkiet.
Den kommande månaden blir det ytterligare en del resande. Till Antalya Diplomacy Forum i mitten på mars. Sen till Gaziantep. Och ännu lite senare till Istanbul.
Men mycket av vårt arbete fortsätter förstås att vara beroende av det som händer i Ukraina. Mina tankar återvänder ständigt dit – och kommer att fortsätta att göra så länge än.
Bästa hälsningar
Staffan Herrström
Ambassadör
