Det har gått två månader sen jag hörde av mig senast på det här sättet. Tyvärr. Det har bara varit omöjligt att hinna med.
Rysslands brutala invasion av Ukraina, som jag har skrivit om tidigare, har ju totalt förändrat det säkerhetspolitiska läget i vår del av världen och starkt bidragit till Sveriges och Finlands beslut att söka medlemskap i Nato. Ansökningarna lämnades in den 18 maj och har den senaste tiden varit föremål för ett omfattande arbete gentemot Nato och dess medlemmar inklusive Turkiet.
Utrikesminister Ann Linde presenterade i fredags en ny s.k. utrikesdeklaration i riksdagen: (Utrikesdeklarationen 2022 - Regeringen.se). Den kan varmt rekommenderas för alla som vill veta mer om de här frågorna. Vi har också publicerat en kort text på ambassadens hemsida som kan vara av intresse för den som följer Natofrågan här i Turkiet (Natomedlemskap - Sweden Abroad).
Sen mitt förra månadsbrev strax före påsk har jag hunnit med ytterligare ett par resor inom Turkiet. En av dem gick till Antalya, där vi höll en gemensam nordisk konferens om det konsulära stödet till turister från våra fyra länder. Det var första gången som jag fick uppleva Antalya ”på riktigt”. Jag var där i mars, men då var det en stor internationell konferens det handlade om. Jag förstår varför det är populärt, även om turistsäsongen nätt och jämnt hade börjat. Min fru Karin som följde med privat tog sig ett dopp (men så är hon också från västkusten). Jag nöjde mig med att titta på …
Vi har också börjat en tätare ström av besökare från Sverige till ambassaden. Några exempel: ett par Sida-delegationer har gästat oss. Statens Fastighetsverk som äger vår fastighet har varit på besök. Sveriges ambassadör mot organiserad brottslighet, Håkan Jevrell som var i Singapore när jag arbetade i Thailand, hade ett tvådagarsprogram hos oss här i Ankara innan han flög vidare till Istanbul. Därtill UD:s chef för Mellanöstern och Nordafrika Magnus Hellgren i slutet på maj. Det känns väldigt bra att vi även i det här avseendet har börjat återgå till det normala.
En annan indikation av samma slag är att vi nu kan ordna mottagningar och events på residenset på det sätt som var brukligt före pandemin. Nationaldagsfirandet den 6 juni var fantastiskt. Vi räknade till 385 gäster, och de såg verkligen ut att trivas. Det har redan gått att få en känsla av hur det var via våra sociala medier – särskilt mycket, tycker jag, genom videon som nu ligger ute på Facebook. Hela evenemanget hade ett tydligt hållbarhetstema med en helt köttfri meny (”kött”bullarna inkluderade – de var för övrigt väldigt goda).
I samma anda har i varit engagerade i arbetet med den s.k. Stockholm+50-konferensen i början på juni. Min ställföreträdare Louise Morsing deltog t ex i ett uppföljande panelsamtal om klimatfrågan i Istanbul häromveckan.
Vi har också varit involverade i flera främjandeprojekt: ett i samverkan med Business Sweden om gruvsektorn (”Mining for generations”). Ett annat där vi äntligen har fått fira Pippi Långstrumps 75-årsdag, lite pandemiförsenat… Och ett tredje i samarbete med generalkonsulatet i Istanbul, där den svenska textilkonstnären Petra Hultman deltog i en utställning på konstmuséet CerModern. Vi hade dessutom ett väldigt lyckat event den 17 maj, då vi uppmärksammade den internationella dagen mot homofobi, transfobi och bifobi (IDAHOBIT).
Just nu vräker regnet ner utanför fönstret på ambassaden. Vädret har verkligen varit opålitligt den senaste tiden, och stormen i lördags var ju rätt omskakande. När jag tittar ut så tänker jag än en gång på vilken tur vi hade som kunde fira nationaldag i perfekt svenskt sommarväder i residensets trädgård utan en droppe regn på hela kvällen. Hoppas på samma tur när vi närmar oss Lucia om ett halvår.
Vi närmar oss semestertider på ambassaden, men jag får vänta ett tag till. Så ett ytterligare månadsbrev ska det bli. Håll ögonen öppna i mitten på juli.
Bästa hälsningar – och glad midsommar!
Staffan Herrström
Ambassadör
