Det är inte många dagar kvar till jul nu – men ett annorlunda firande blir det nog för de allra flesta av oss i dessa corona-tider.
Min fru Karin och jag skulle ha stannat i Ankara under alla förhållanden, denna vår första jul i Turkiet. Men vi hade nog hoppats ett tag på att kunna ta emot åtminstone någon av våra två döttrar här över helgerna. Så blir det inte nu av uppenbara skäl. Vi får sikta in oss på nästa jul istället.
Pandemin har onekligen kastat en allt mörkare skugga över stora delar av världen den senaste tiden, Sverige och Turkiet inkluderade. Det är lätt att förstå att nya restriktioner har varit nödvändiga. Det utegångsförbud över helgerna som vi nu upplever hade ingen riktig motsvarighet i Bangkok, där vi bodde tidigare, så det är något nytt för oss. Men en promenad till mataffären vid behov är ju fortfarande möjlig.
I det här sammanhanget vill jag gärna göra reklam för appen UD Resklar och den information som ambassaden och generalkonsulatet i Istanbul lägger ut där och parallellt på vår hemsida, Sweden Abroad. (Värt att minnas att UD fortsätter avråda från icke-nödvändiga resor till en rad länder, däribland Turkiet, på grund av den fortsatta osäkerheten för internationellt resande.)
När pandemin accelererade så valde vi på ambassaden att anpassa vårt arbetssätt. Arbete hemifrån är nu grundregeln för alla. Sen har förstås olika medarbetare olika möjligheter att utföra sina arbetsuppgifter på distans. Jag är lyckligt lottad på det sättet att jag bara har två minuters gångväg till ambassaden. Jag är där åtminstone en hel dag i veckan, men det är lätt att titta över om och när någonting behöver göras på plats.
Det här har fungerat så bra som man kunde hoppas. Det känns inte trångt i korridorerna, och vi har kunnat hålla igång verksamheten väldigt väl. Mycket har förstås handlat om relationerna mellan EU och Turkiet som diskuterades av EU:s stats- och regeringschefer häromveckan och kommer tillbaka igen på deras agenda i mars.
Intresset för Turkiet i Sverige fortsätter att vara stort, så vi har en energisk bevakning och rapportering hem till UD om Turkiets utrikes- och inrikespolitik. Utvecklingsprojekt kommer igång, följs upp och får stöd. Rättegångar mot försvarare av mänskliga rättigheter bevakas. Nya pass produceras och lämnas ut., Handlingar registreras. Inspektörernas rekommendationer från i våras genomförs. Vi engagerar oss tillsammans med bl.a. UN Women i kampanjen mot könsbaserat våld. Listan kunde göras mycket längre.
Och jag har själv – om än i långsam takt – kunnat hålla vissa introduktionsmöten både med andra länders ambassadörer, med partners i utvecklingssamarbetet och med officiella företrädare för Turkiet. Det viktigaste mötet av alla ägde rum den 7 december, då jag lämnade över mina kreditivbrev till president Erdoğan – ett möte som hölls i en välkomnande atmosfär och där både han och jag kunde säga några ord om relationerna mellan våra länder (som har rötter tillbaka till 1600-talet). Magnus Collett och Malin Stawe från ambassaden deltog liksom min hustru Karin.
Till ceremonierna runt kreditivbrevsöverlämnandet hör också ett besök med kransnedläggning vid monumentet över Kemal Atatürk, Anıtkabir. Det ägde rum dagen efter, och det kändes väldigt bra att en stor del av ambassadens medarbetare hade möjlighet att delta. I gästboken som alla besökande ambassadörer inbjuds att skriva i, valde jag att referera till ett Atatürk-citat om kvinnors rättigheter (finns återgivet på ambassadens Facebook från den dagen).
Det är inte så många events som äger rum med fysisk närvaro av sina deltagare i dessa dagar. Men on line händer det en hel del. Jag lyssnade häromdagen på det webinar som Generalkonsulatet och Business Sweden anordnade om Turkiets ekonomi i relation till covid-19 och lärde mig väldigt mycket. Jag har själv också varit inbjuden att tala vid ett par tillfällen, det senaste i samband med att UNDP i Turkiet lanserade årets Human Development Report 2020 med fokus på relationen mellan utveckling och planetens begränsningar. Dagen innan hade statsministern deltagit mycket aktivt vid den globala lanseringen, där UNDP och Sverige hade ett gemensamt värdskap.
Tyvärr har jag inte haft tillfälle att komma iväg till Istanbul än; ännu en av pandemins konsekvenser. Men vi har i alla fall etablerat ett väldigt nära och smidigt samarbete med kollegerna på generalkonsulatet med Peter Ericson i spetsen. Detsamma gäller Business Sweden som ju har sitt kontor i Istanbul. Och vi hade tidigare i höstas glädjen av att få besök hit till Ankara från det svenska forskningsinstitutet: Ingela Nilsson, Olof Heilo och Helin Topal. Vi har en imponerande svensk närvaro i Istanbul – och, får man säga, i Turkiet som helhet om ambassaden och honorärkonsulaten adderas.
Mina lektioner i turkiska rullar på. Sist hade jag avverkat 17, nu är jag uppe i 36. Jag försöker hinna med fyra i veckan. Och det är riktigt stimulerande måste jag säga. Min fru säger detsamma. Det är inte alltid vi har tyckt lika om våra språkstudier vid tidigare posteringar, men här gör vi det. Det är något med strukturen som är tilltalande. Den är annorlunda, men den finns där. Regler som man kan förhålla sig till. Svåra ord att memorera förvisso, men det är bara att kämpa på. Roligt är det i alla fall.
Men nu är det snart julafton. Tråkigt att inte ha kunnat fira Lucia som vi brukar göra på svenska ambassader, men vi får se framåt. När jag tittar ut genom fönstret denna fjärde advent skiner solen. Vintersolståndet infaller i morgon, och sen går vi mot ljusare tider.
På många sätt – hoppas jag verkligen.
God Jul och Gott Nytt År 2021 – förhoppningsvis ett mycket bättre år än det vi nu lägger bakom oss,
Staffan Herrström
Ambassadör
