Till svenskar som bor i Turkiet

Jag träffade Ankaras borgmästare, Mansur Yavaş, häromdagen tillsammans med mina medarbetare Louise Morsing, Malin Stawe och Serkan Taş. Jag kunde med mycket gott samvete säga till honom att min fru och jag trivs väldigt bra här. Vi har upplevt en vänlig och välkomnande atmosfär omkring oss. Och den del av Ankara där vi bor, Çankaya, har en alldeles särskild charm.

Att träffa huvudstadens borgmästare måste självfallet anses ingå i mina ordinarie arbetsuppgifter. Men vi har också en speciell relation med borgmästarens team, eftersom vi har samarbetat med Ankara i ett Sida-stött UN Women projekt mot könsbaserat våld med en interaktiv, digital karta, Purple Map (eller Mor Haritam på turkiska), som visar på tillgängligheten av viktiga sociala tjänster för kvinnor runtom i staden.  Hans engagemang i den här frågan var mycket påtagligt!

Sen mitt förra månadsbrev (som skrevs i mitten på augusti måste jag erkänna) så har jag hunnit med ett snabbesök till Sverige – primärt av privata skäl men det gav mig också tillfälle till några Turkiet-relaterade möten, inte minst ambassadör Emre Yunt. Vi har haft lite mejlkontakt tidigare, men nu fick vi tillfälle att ha ett mycket trevligt och givande samtal på den turkiska ambassaden i Stockholm.

Tillbaka i Turkiet hade min fru Karin och jag i förra veckan förmånen att få delta i 150-årsjubiléet av det svenska palatset i Istanbul, ”Red Dream (for Gunnar Ekelöf)” – enormt välorganiserat av min kollega generalkonsul Peter Ericson och hans team. Hela upplägget var både fascinerande och fantasieggande: ett ljud- och ljusspel skapat av den svenske kompositören Carl Michael von Hausswolff i nära samarbete med hans turkiske kollega Cevdet Erek. Belysning av konsulatet i rött i kombination med elektronisk musik– och totalt många hundra gäster tre kvällar i rad. Varmt grattis till kollegorna i Istanbul för oerhört fina arrangemang!

Arbetet på ambassaden börjar sakta normaliseras, även om pandemin fortfarande pågår. Det börjar komma fler inbjudningar till mer normala möten, konferenser och events. Jag ska t.ex. denna vecka delta i ett ”hybridevenemang” om klimatfrågan, arrangerat av bl.a. German Marshall Fund som ambassaden har ett nära samarbete med. Vi kommer att vara ett 50-tal personer på plats, men fler kan och kommer att delta via Zoom.

Den diskussionen knyter an till en av den senaste tidens bästa nyheter: att Turkiet är på väg att ratificera Paris-avtalet mot den globala uppvärmningen. Det är förstås väldigt välkommet och öppnar vägen för höjda ambitioner, skarpare åtgärder – liksom ett nära samarbete med EU om detta. Det är bara några veckor sen EU och Turkiet höll en s.k. högnivådialog om klimatfrågan, och jag märker att EU:s s.k. Green deal har haft en betydande inverkan på den turkiska debatten, inte minst inom den privata sektorn.

Ett annat tecken på en viss normalisering är att jag kan börja resa mer än jag gjort tidigare. Det blir ett nytt besök till Istanbul redan nästa vecka, och mina medarbetare jobbar med ett reseprogram för resten av hösten som jag hoppas bl.a. ska ta mig lite längre österut än tidigare.

Det politiska arbetet står förstås väldigt mycket i centrum för ambassaden och för min egen vardag. När dessa rader skrivs möts t.ex. presidenterna Putin och Erdoğan i Sotji, och det följer vi förstås noga.

Men det händer också en hel del annat, inte minst inom Sverigefrämjandet. Vi försöker spegla det vi gör så gott vi kan via våra sociala medier så följ oss gärna där på reguljär basis. Ett exempel på vad som är på väg är arrangemanget Woodlife Sweden som kommer till Ankara i slutet av oktober. Man kan ana på namnet vad det handlar om, men jag får berätta mer när vi kommer lite närmare.

Hoppas att vi alla får en fortsatt fin höst, och att smittspridningen slutgiltigt ger med sig innan julen börjar närma sig.

Bästa hälsningar

Staffan Herrström
Ambassadör