Go to content

Från barndomsdröm till humanitärt ledarskap: En intervju med Sarah Hilding der Weduwen

Sarah Hilding der Weduwen är chef för FN:s humanitära samordningskontor (OCHA) i Ukraina och har över 25 års erfarenhet inom FN. Med en passion för humanitärt arbete som började redan i barndomen, har hon ägnat sitt liv åt att hjälpa människor i krisdrabbade områden. Här delar hon med sig av sin resa, arbetsvardag och råd till framtida FN-arbetare.

Hur kom det sig att du började arbeta för FN? 

Första gången jag hörde om FN var när jag var 7-8 år gammal och en granne som hade besökt New York gav mig ett gosedjur som höll i en FN-flagga. Hon berättade för mig om en skyskrapa full av människor som hjälpte världen. Jag minns fortfarande känslan av att 'det vill jag göra'!

Jag kommer från en familj där socialt ansvar alltid har varit något naturligt. Än idag är både mina föräldrar och min syster aktiva inom föreningslivet, med allt från sport till kultur. Min mamma har även varit volontär för Rädda Barnen, min pappa för Prisoners Abroad och min syster för Röda Korset.

På tidigt 80-tal arbetade min mamma med familjer som kommit till Karlstad efter att ha flytt Iran, och vi blev ofta inbjudna till kulturevenemang och festligheter. Detta väckte min nyfikenhet inom mig men även en medkänsla för hur krig förstör liv. Efter att ha spenderat ett år som utbytesstudent under gymnasiet och med mitt intresse för internationella frågor - samt en viss besatthet av Dag Hammarskjöld - blev det ett långsiktigt mål för mig att arbeta för FN. Det tog ett tag, men tillslut blev det så och här har jag nu varit i 25 år.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

Det finns inget sådant som en vanlig arbetsdag i mitt yrke. Varje dag är annorlunda.

En dag i mitt nuvarande jobb som chef för OCHA i Ukraina kan innebära alla möjliga uppgifter. Det kan variera från att hålla möten för att förbereda nästa humanitära appell; till att granska kontorets budgetutgifter och inköpsordrar; till att övervaka projekt finansierade av den världens största humanitära fond; till att godkänna en s.k. Flash Update om en ny nödsituation; till att besöka familjer som just förlorat sina hem i en missilattack; till att informera besökande givare om den humanitära situationen i landet; till att leda en konvoj med mat, vatten och medicin till en by på frontlinjen; till att diskutera med lokala myndigheter och NGO:er hur vi kan nå människor i krigshärjade byar; till att tala med media för att öka medvetenheten om situationen i landet; till att diskutera med personalföreningen om hur vi kan stödja personal och deras familjer mitt i brinnande krig. Bara för att nämna några saker som fyller mina dagar.

Även om det kan vara utmattande och definitivt inte ett jobb för någon som gillar rutiner och förutsägbarhet, är det också otroligt givande och förhindrar definitivt att man blir uttråkad!

Vilka kvalifikationer och erfarenheter tror du var avgörande för att du fick ditt jobb på OCHA?

Jag tror att det faktum att jag hade arbetat för andra delar av FN, liksom för NGO:er, verkligen hjälpte när jag fick mitt första jobb på OCHA. Att jag hade erfarenhet av och visat intresse och en vilja att arbeta och bo på svåra och ibland farliga platser var också viktigt. Min erfarenhet av att ha arbetat med samordning av partners var förmodligen en extra fördel eftersom det visade att jag kunde föra samman människor kring frågor.

Att arbeta för FN i allmänhet, men i synnerlighet för OCHA, leder till en mycket speciell livsstil. Man flyttar från land till land, från kris till kris, vart och vartannat år. Att arbeta för OCHA som jag gör innebär att du ibland måste göra svåra val och det är inte för alla, men det är otroligt givande och eftersom OCHA är ett relativt litet FN organ, är det nästan som min andra familj.

Vilka råd skulle du ge till någon som funderar på att söka jobb inom FN?

Rådet jag gav till en barndomsväns dotter när hon frågade mig samma fråga under tiden hon förberedde sig för att börja på universitetet, var att skaffa sig en masterexamen - men att studera något som man tycker är intressant – det är viktigt att vara nyfiken och öppen. Jag föreslog även att hon skulle se till att lära sig språk och att volontärarbeta på sin fritid. Volontärarbete ger ovärderliga erfarenheter och man lära sig saker som ingen någonsin kan lära en.

Vad har varit höjdpunkten i din karriär?

Det finns så många speciella ögonblick. 

Ibland på individnivå, som när vi hjälpte till att transportera en ung flicka som hade trampat på en landmina i Sydsudan och när det inte fanns något blod tillgängligt på sjukhuset, så gick jag tillsammans med några OCHA-kollegor till sjukhuset för att donera blod så att hon kunde genomgå en operation. 

Andra gånger på en samhällsnivå, som att efter ha spenderat veckor med att förhandla om humanitärt tillträde och dagar väntandes vid check points mitt i vintern, att sen köra in i en belägrad by i Syrien med lastbilar fulla av humanitär hjälp som äntligen når människor i desperat behov av mat, hygienartiklar och medicin. 

Sådana dagar sover man gott med vetskapen att man har gjort en skillnad.
 
På en mycket privat nivå, när Timo och jag gifte oss hade vi gäster från 25 länder som hade rest till Sverige från hela världen - så långt bort som från Fiji, gör att jag känner mig otroligt lyckligt lottad att ha träffat och blivit vän med så många underbara människor från hela världen. Och att få möjlighet att visa dem Sverige. 

Senast uppdaterad 03 juli 2024, 09.28